Steg för steg

Jazzie 2010-03-14 11:35 (3 kommentarer)
Här delas livet upp i delmål. Varje steg är ett steg på väg hem. Först var det att bli av med sockerdroppet. Nästa steg var att Grodan skulle andas utan att glömma bort sig. Därefter var det att bli av med kanylen i handen. Sen att inte behöva sola bort gulhet. Flytta från akutsal till tillväxtsal. Att få ett rum att på ihop med Grodan.

Steg för steg.
Idag har vi tagit ett steg till. Idag kopplade man bort värmebädden han har legat på. Nu klarar han att hålla värmen själv. Det innebär att vi för första gången har fått sätta på kläder på Grodan. Jag hade ju skickat ut mamma att köpa en boddy. Hon kom med en pyttestorlek. Men så var det en sköterska här som sa att den nog kommer vara för liten ganska snart. Grodan var ju ändå trots allt 44cm när han föddes. Så mamma tog boddyn och bytte till en storlek 50.

Pocksan skickade ett vackert packet till sjukhuset med söta söta kläder till Grodan. Bland annat en boddy i stl44. Jag vågade inte säga att den kanske skulle vara för liten när det blev dags att sätta på kläder på Grodan. För den lilla var ju så fantastiskt söt. Idag när det så var dags tog jag fram mammas mörkblå boddy. Haha, vilket tält!! Där hade man kunnat få ner ett gäng Grodor. Så jag fick fiska upp den söta lilla vita 44-paltan ur lådan och ta-da, den satt fint. Fortarande lite lite stor, men inte mycket.

Tack söta rara Pocksan för kläderna. Än så länge är det bara boddyn vi kommer att använda. Men det värmer i hela hjärtat när jag ser honom i den.
Önskar att jag hade en bild att visa er. Men min mobilkamera är faktiskt under all kritik. Den fixar inte att få en riktigt bra bild.
Men steget är taget. Nu är det andningsövervakningen nästa. Och därefter amningen som ska bli så bra så vi kan få bort sonden.
Eller nej, jag tror det finns ett steg före borttagning av sonden... att få gå ut med Grodan i barnvagn. IIIIiiiiiiihhhhhh vad jag längtar.

Pocks

Jag minns exakt samma scenario när Karamellen föddes - storlek 50 var tält på henne även fast hon var 50 när hon föddes, så jag misstänkte att det skulle vara same same för Grodan i och med att han var ett kilo mindre trots allt. Nu växer han fort, men den där kan han bo i ett tag. Kul att ni gillade och grattis till alla framsteg!

2010-03-14 12:04:24

monchichi

Vad kul att läsa om framstegen, heja grodan!

2010-03-14 16:42:39

Anni

lilla sötnosen!

2010-03-15 22:59:29


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte