Mot bättring

Det fortsätter med sjukskrivning på deltid och känns lite lätt misslyckat även om det är bra. Jag vill inte vara en dålig människa som ligger hemma och latar mig när andra arbetar, utan jag önskar ju att jag hade samma kapacitet som en frisk person.

Ibland läser man om sjukskrivna som säger sig ha som mål att få nästa igenom nästa sjukskrivningsblankett hos FK. Jag kan förstå tanken, men det låter ändå så fel. Mitt mål är ju att vara frisk nog att arbeta heltid. Fast om det inte går, så är andrahandsvalet att göra det bästa av situationen, i mitt fall blev det deltidssjukskrivning.

Efter min egen doshöjning av medicinen mår jag mycket bättre. Läkaren protesterade inte utan skrev ut mer med min egenkomponerade dosering och jag är glad över att slippa de värsta symtomen. Plötsligt känns det bättre igen, det känns som att magen mår så bra som det går just nu, och det märks att det växer. När jag mådde som sämst kändes det som att allt avstannat, och hur ska ett liv kunna växa i det tillståndet?

Hittills har alla ultraljud och undersökningar visat på en frisk krabat, och trots att halva tiden snart gått känns det hela väldigt overkligt. Men ändå bra! Många krämpor är kvar, men nu är det sådant som i alla fall inte direkt påverkar fostret, vilket gör det hela lättare. Så på det hela taget börjar det arta sig.