Tröttmössa

Jazzie 2010-02-17 13:56 (2 kommentarer)
Min värld är så försvinnande liten just nu. Det begränsas av det faktum att jag har lite kontakt med en värld utanför min bubbla. Att inte jobba gör genast att man blir mycket mer avskild. Det är februari och mitt sociala liv har sitt lågvattenmärke som vanligt. Det finns varken ork eller lust att umgås. Något som inte alls hänger ihop med graviditeten.

Och i denna lilla värld går jag ner mig ytterligare med alla dessa läkarbesök och provtagningar. Min hjärna har helt inte mycket annat att processa. Nu när jag dessutom trillat in i en otydlig havandeskapsförgiftning aktiveras än mer energi kring detta. Min lilla, lilla värld.

Idag var det läkarbesök. Igen. Kissdunken jag lämnat igår hade inte hunnit analyseras. Men måndagens blodprover såg bra ut. Levervärden och plodplättar. Check. Blodtrycket var inte ett dugg bättre trots att jag nu börjat äta tabletter för att få det sänkt. 150/110. Läkaren vill att jag går upp till 3 tabletter om dagen. Jag gör som han säger. Så ville de göra nytt ctg och lyssna på Grynets hjärtljud under 20 minuter.

Ett litet fosters hjärtljud ska ligga någonstans mellan 110 slag upp till 160. Och Grynet låg där och vobblade mellan 130-140. Fint tyckte jag och pös som en stolt mamma.
Men systern var inte alls lika nöjd. Grynet var för stilla tyckte hon.
- Tja, den sover nog, sa jag. Den brukar vara lugn på morgonen.
Men doktorn ville inte se ett sovande Gryn. Så systern försökte väcka Grynet med att skaka på magen. Ge mig kallt vatten att dricka. Jag fick stå upp. Sitta. Allt för att Grynet skulle komma igång. Men Grynet gav en liten spark, vände på sig lite och somnade om. Noll intresse att vara med och leka.

Jag fick ligga två 20-minuterspass utan att Grynet gjorde något nämnvärt livat. Läkaren snörpte på munnen.
- Hmm. Nej, sa han. Jag vill se att barnet kommer igång. Så vi gör 20 minuter till. Vaknar den inte till under den tiden vill jag att vi behåller dig tills imorgon. Hur känns det?
Haha. Den där doktorn är för söt när han envisas att fråga mig hur jag ställer mig till hans idéer. Som om jag skulle opponera mig till något som handlar om att Grynets välbefinnande ska säkras.

Men så gick han och konsulterade med en läkarkollega (jag tror inte han har jobbat skitlänge som läkare) Den andra läkaren tyckte att Grynets kurvor var tllräckligt fina. Så jag slapp göra den där tredje ctg-kurvan och jag slapp stanna kvar över dagen. Ny läkartid med ctg, blodprov, blodtryck och kissprov på fredag. Jag som tänkte åka till landet idag. Vi får se hur jag gör. Det går ju att åka dit för att dyka upp i stan igen på fredagmorgon. Jag behöver tänka lite.

Nu verkar Grynet ha vaknat.

Pocks

Åh. Jag minns också såna där hets-lägen hos läkaren när de promt skulle väcka barnet med allehanda tricks. Stor kram kompis - en dag i taget så är du närmare knytt!

2010-02-17 19:37:48

Anni

Tänk, nu försöker dom väcka Grynet. Vänta bara tills hon är född, då gör ni ALLT för att hon ska somna ;-)

2010-02-17 22:46:01


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte