Fastfrusen

Nu vet jag åtminstone lite mer om varför jag är så enormt trött och hängig just nu, och varför jag får frossbrytningar titt som tätt. Den där skiten jag hade problem med för flera år sedan är vad som spökar. Ett organ som inte funkar ställer till det, så då måste man ersätta vad som fattas. Nu fattas det för mycket, så jag måste ta mer medicin. Fast tyvärr fattar inte läkarna jag nu går hos det, trots att jag påtalat mina omständigheter gång på gång.

Jag vet att jag inte är ett vanligt fall som följer skolboken, men varför ska det vara så svårt att få läkarna att lyssna undrar jag. Nu har jag i alla fall lyckats få en jourtid hos en specialist. Under tiden ökar jag medicinen försiktigt, på helt eget bevåg. Att vara undermedicinerad är tokfarligt för ett foster, att vara övermedicinerad mindre dåligt. Jag är smart nog att fatta det, frågan är bara hur mycket jag ska behöva slåss den här gången för att få specialisten att hajja läget. Alltså, läkarna som hittills bedömt det här har inte ens bemödat sig att begära in journalkopior från min vanliga läkare, så den behandlingsrekommendation som finns vill ingen kännas vid.

Som vanligt ska man tryckas in i samma låda som alla andra. Vara ett skolboksfall till vilket pris som helst. Är man inte det, får man stå ut med att riskera missfall. Eller så gör man som jag, tar saken i egna händer och börjar självmedicinera. Undrar just om det är så det ska fungera, egentligen.