Me like the dude.

Det tar lite tid för mig att fatta vad det här med diabetes innebär. Eller allra helst, det tar mig tid att få frågor eller börja ifrågasätta saker och ting. Först börjar det som en vag fråga som man inte riktigt vet hur man ska formulera. Jag vet inte riktigt vad det är jag vill veta, vad det är jag inte greppar.
Så när jag träffar läkare blir jag lätt passiv. Sen vaknar en svag tanke som sakta växer till ett problem med en teroi och där vaknar en undran om varför läkaren gjorde si eller så.

När jag var inne och fick mitt insulin inställt så valde läkaren att nöja sig med den insulindos som gjorde att jag landade på maxvärdet (7.5). Då var läkaren nöjd.
Jag är ju bruden som vanligtvis gillar marginaler (utom när det gäller tid verkar det som) Så sakta har jag börjar funderat. Om jag inte har lite för lite insulin. Jag menar, om jag har en dos som i bästa fall drar ner mig till max-gränsen, då behövs det ju inte så mycket för att jag ska trippa över. Och jag kommer alltså bara att röra mig mellan max och över max.

Men igår ringde den läkare som jag egentligen har som min "huvudläkare" och som har det största ansvaret för gravida med diabetes. Han var en läkare mycket mer i min smak. Först och främst tyckte han att 7.0 var ett mer önskvärt maxvärde med en viss tolerans för värden som trippade upp mot 7.5. Han tyckte att mina värden låg för högt och han höjde på dosen och la in insulin även till lunchen. Dessutom gav han mig ett visst eget ansvar och mandat.
- Du ser ju själv vilka värden du får. Och du vet vad du äter, hur mycket du äter. Du ska helst inte stiga över 7.0, och gör du det så kanske får du öka dosen lite grann.

Ah, my kind of guy.
Jag menar, jag vet ju att viss mat kommer ge större utslag än andra. Det vet jag ju redan innan jag sätter gaffeln i maten. Så jag kan ju i vissa fall redan innan jag börjat äta veta att här kommer jag landa högt. Men ingen läkare jag träffade tidigare sa att jag fick justera själv.
Och jag är ju inte dummare än att jag fattar att man laborerar inte hur mycket som helst på egen hand. Men jag är ju noggrant monitorerad. Jag kan när som helst maila min läkare så han ringer upp mig om jag vill diskutera mina värden eller insulindoser.

Det är ju trots allt jag som har den bästa bilden av min kropp. Jag ser vad jag äter, hur jag äter och vilket resultat det har.
Nu har jag börjat med mina nya doser och det ska bli spännande att se vilka resultat det ger. Men framför allt gillar jag att läkaren inte nöjder sig med att jag landar på den högsta maxgränsen. Det är en gubbe som liksom jag gillar lite marginaler. Schysst.