you got the love

Lite så här är status precis just nu:
Det kokar en svingod soppa på spisen. Det är bra. Den kommer att bli god. Matlagningslusten återvänder så sakteliga till hemmet.

Och så har jag två så majigt fina söner. En åttaåring som är stor och lång och stark. Han har alltid varit blyg och känslig och aldrig haft något större behov av kompisar. Men nu! Han har fått en bästis, tror jag. En tjej som är ett år äldre. Och de har en sån fin kemi och kontakt, han kan uttrycka att han saknar henne och det är jättestort, han har aldrig någonsin sagt så om någon annan kompis. De är jämnlånga och ser lite ut som tvillingar och när jag kommer till fritids hänger de alltid ihop. De ser så självklara ut ihop och det gör mig så glad. Och han, som aldrig har velat följa med någon hem efter skolan, följde med henne hem utan att blinka häromdagen, stannade i flera timmar och käkade mat där och lekte och spelade datorspel.
Det, mina vänner, är fint. Och han och jag spelar super mario ihop och är liksom bäst i familjen på tv-spel och det är också fint. Och hur han kommer och slår armarna om mig när jag hämtar honom är supersupersweet.
Och häromkvällen när vi skrattade oavbrutet i fyrtiofem minuter när jag nattade honom. Det var den finaste stunden på väldigt länge. Och i sådana stunder; i mörkret när han ligger bredvid och tittar på mig med sina nästan kolsvarta ögon (som vanligtvis är blå men pupillerna blir så enorma) och sina smilgropar och sina stora framtänder så slår det lyckokullerbyttor inuti mig. Tänk att jag får vara hans mamma!

Och så har vi en fem-och-ett-halvt-åring. Häromdagen förklarade han ironibegreppet för mig. Bara en sån sak. Och han är så gullig, han behöver bara le så smälter hjärtat mitt till en liten varm dunkade pöl på något vis. Han har liksom en slags pagefrisyr. Lite halvlångt vitblont hår och en glugg i munnen, där de två mittersta tänderna i nederkäken har tappats. Och ibland tar han på sig roliga klädkombinationer, som i förrgår ett par knallgula velourbyxor och en ganska knallrosa t-shirt till det. "Du ser ut som en godisbit" sa jag. Han läser så gott som flytande och ibland pratar han dalmål och hela han är en sån charmbytta.
Alltså, jag kanske tjatar. Men barnen. De är så väldigt fantastiska. Vilka himla killar jag har liksom!

Och vet ni mer vad jag har? En mamma som bor bara en pytteliten bit bort, ju. Idag åkte vi till stan ihop. För att hämta min bil. Igår var vi på yoga. Och idag när jag hade kommit hem igen, själv, sa min man "har din mamma ätit middag tror du?". "Ring och fråga" sa jag så det gjorde han och bjöd hit henne och så kom hon hit och sen fick hon hjälpa mig att vara grönsakshackare när jag började göra mer mat efteråt. Och jag satte på Harlem Shakes på stereon och stod och mös och mamma stampade takten och vickade på skallen lite och jag sa "tänk va. Tänk vad roligt det är att ha så här bra musiksmak som jag har!" och mamma skrattade lite. Myste liksom. Och jag älskar ju att få mamma att skratta.

Och så åt vi ben & jerrys glass och pratade om deras lite pajiga namn; super chocolate funky slam dunk da funk gooey stuff, typ. Det är lika svårt som yogaställningsnamnen ju! I varsin ände av sundhetsskalan finns grejer med svåra namn. Glassen liksom, "ta den där med choklad och nötter, jag tror den heter new york super fudgy fossil fuel" och sen "den där yogaställningen, paradittasanattanava, du vet, när man står som en fällkniv?". Vill jag få min mamma att skratta mer kan jag alltid rabbla någon yogaställning. Det är alltid roligt. Min favorit (som finns på riktigt) är uti-pluti-hi. Hur det nu stavas.

Och så har jag en svärmor också. Som ställer upp och är stadig och en god fin klippa jämt. Som ordnade nästan allt i julas. Så för någon vecka sen köpte jag henne en bukett tulpaner. Stampade av mig snön från stövlarna och gick in och gav den till henne. Och hon blev så himla glad att jag fick en stor kram och orden "det är ju DU som borde få tulpaner! För att du är så duktig!". Fina fina svärmor. Hon är så bra. Fin, klok och god.

Det där var lite osammanhängande om den yngre generationen och den äldre generationen i mitt liv. Jag skulle kunna skriva om mer saker att vara tacksam över, men det gör jag inte, inte just nu. Jag bara tänker på det. Jag är så rik, på så många vis.