November, december flyter ihop
Jazzie 2009-12-10 16:43 (inga kommentarer)
November. December.
De flyter ihop i mörkret. Det finns inget liv. Det finns så lite kraft. Mitt skrivande går ofta ner den här tiden på året. Ämnena blir få.
I vanliga fall brukar det handla om jobbet. I november-december sväljer jobbet mig helt. Inte för att det blir mer då, utan för det finns ingen kraft till något annat.
Jag orkar jobba, äta, sova.
I år är ämnet Grynet.
I år orkar jag jobba, äta, sova... och Grynet.
Grynet konkurerar ut mitt ältande kring jobbet i skrivform. Men det blir ju lika enkelspårigt.
Och jag gillar det inte. Jag gillar inte att ha en endaste sak att skriva om. För mitt liv är ju inte så enkelt. Så tomt på händelser. Så tomt på tankar.
Som alltid när jag kommer någon vecka in i december börjar behovet av ledighet bli desperat. Jag ORKAR inte mera. Det beror säkert på att jag börjar ana att den finns där framför mig. Varje år känns det som om jag håller på att gå sönder. Känner mig helt slut. Helt färdig. Ovillig. Negativ. Och hela kroppen skriker
JAG VILL VARA LEDIG.
I år är liksom alla år.
Jag vill vara ledig. Nu.
De flyter ihop i mörkret. Det finns inget liv. Det finns så lite kraft. Mitt skrivande går ofta ner den här tiden på året. Ämnena blir få.
I vanliga fall brukar det handla om jobbet. I november-december sväljer jobbet mig helt. Inte för att det blir mer då, utan för det finns ingen kraft till något annat.
Jag orkar jobba, äta, sova.
I år är ämnet Grynet.
I år orkar jag jobba, äta, sova... och Grynet.
Grynet konkurerar ut mitt ältande kring jobbet i skrivform. Men det blir ju lika enkelspårigt.
Och jag gillar det inte. Jag gillar inte att ha en endaste sak att skriva om. För mitt liv är ju inte så enkelt. Så tomt på händelser. Så tomt på tankar.
Som alltid när jag kommer någon vecka in i december börjar behovet av ledighet bli desperat. Jag ORKAR inte mera. Det beror säkert på att jag börjar ana att den finns där framför mig. Varje år känns det som om jag håller på att gå sönder. Känner mig helt slut. Helt färdig. Ovillig. Negativ. Och hela kroppen skriker
JAG VILL VARA LEDIG.
I år är liksom alla år.
Jag vill vara ledig. Nu.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte