ajajaj

Maken och barnen åkte hemifrån till dagis och skola för en halvtimma sen och jag håller redan på att dö av tristess. Jag har börjat fundera på vad jag kan orka med av hushållsarbetet. det där med att bara slappa vet jag uppenbart inte hur man gör trots feber och halsont. Det är riktigt tråkigt att ha ont i halsen faktiskt, och ont som fan gör det. (nä jag är inte sjuk så ofta så då får man gnälla lite...).

T hade uppvisning på vardagsrumsgolvet, det gick så bra så. Jag tog bort inlägget för jag orkade inte med diskussionen. Har man inget "kräkbarn" så förstår man inte. Jag har efter 6.5 år insett att flickebarnet kräks lite då och då, utan synbar anledning, särskilt på morgnarna. Eller när hon druckit för snabbt, eller hoppat för mycket studsmatta, eller ätit tuggummi, eller något annat. De gånger vi andra blivit sjuka är när hon har varit riktigt sjuk också, inte bara kräkts. Det där med kräks är så tabubelagt i Sverige, jag har själv dragits med lite kräkfobi och satt stora likhetstecken mellan kräks och magsjuka men har, med åren, insett att det inte behöver vara så.

I alla fall har hennes feber smittats. Och det är ju också tråkigt.