I år blir det första julen som jag inte firar med min familj, i min barndomsby, i mitt barndomshem, med mammas julmat. Och jag har alltid GILLAT julen. Jag tycker om stämningen hemma och jag gillar traditionerna. Jag tycker inte om allt på julbordet, men visst.
I år åker mina föräldrar utomlands över jul, och det är dem SÅ väl unt. Min mamma har fixat jul hemma i 40 års tid, och hon är verkligen värd en paus.
Hade jag inte haft H hade jag haft panik, men nu har jag kunnat skjuta undan det. Men det här blir den annorlundaste julen hittills. Jag kommer befinna mig 50 mil längre söderut än vanligt (= säkert ingen snö). Jag kommer flytta ner till McD 19/12 och förmodligen börja jobba 21/12, så vi talar om minimalt med tid att få lägenhet i ordning och fixa julfint. Det kommer bara vara jag och McD under julen (jag har bjudit in min ena bror, men jag tror inte han kommer).
Jag har försökt fokusera på att vi får göra det bästa av det, ta ner förväntningarna, hitta egna traditioner. För McD är det inga problem, han har inte firat jul alls senaste åren, men för mig är det fortfarande viktigt. Och jag började gråta hysteriskt när han dissade nästan all julmat jag räknade upp som viktig och bara vill ha köttbullar och korv.
Juldiskussioner gör sig nog bättre när jag inte har PMS...