Facebook

Så har det hänt.
Det där jag gick och våndades för i början av graviditeten. Idag kom en oskyldig kommentar i FB från en vän där ordet "bäbis" ingick.

När jag var typ i v8 gick pappa och babblade med släkten och informerade att jag var gravid. Att jag hade bett honom håll tyst tills jag kände det ok hade han liksom missat. Eller tänkte att det kanske inte gällde släkten. Eller nåt.
Då gick jag och oroade att någon av mina kusiner skulle utbrista ett grattis på FB och det fick tankarna att snurra.

Vad har man för vänner på FB?
Jag har i alla fall alla möjliga. Vänner som inte är nära. Släktingar som inte heller räknas till min närmaste krets. Jobbarkompisar. Jobbekanta. Vänners-vänner. Och en och annan som man växt upp med men som man inte alls umgås med längre.

Jag gillar FB just av den anledningen. Att man får någon form av kontakt med människor som inte ligger på min prio-lista. Jag gillar att man på ett ganska passivt sätt ändå kan få någon info om människor som man haft någon kontakt med en eller annan gång i livet.
Men det gör också att FB är helt olämpligt att vara allför privat på.
Och till vardags passar det mig fint.

Men vad gör man när ens vänner gör allt för privata kommentarer?
Visst, man kan ju be dem hålla snattran. Men det är ju lite för sent när de redan öppnat den. Och jag insåg att ingen annanstans i livet blandas sina kretsar på ett sånt sätt som i FB.

Nu är inte det här jordens katastrof att ordet "bäbis" fanns synligt på FB i några timmar. Men Grynet har inget på FB att göra förrän jag bestämmer att det känns ok för mig. Och jag vet precis när det kommer tidigast kännas ok. Och det är när Grynet har kommit på utsidan och låter. Jag kan visst tänka mig att göra som alla andra och lägga upp fina bäbisbilder när vi har landat lite. Jag gillar när andra gör det, och har nog inga problem med det själv när det blir min tur. Å andra sidan, om det visar sig att jag inte alls känner så då... ja, då blir FB utan bilder på Grynet. Jag vill helt och hållet avgöra själv vad av mitt liv jag lägger ut.

Jag inser så klart att det faktiskt inte helt och hållet styrs av mig.
Och jag börjar inse att FB är en källa till problem. Även om jag tror att jag kommer vara lindrigt drabbad.