Lipton sucks

Det här är ingen ny issue.
Det är en lite större issue sen jag har blivit känsligare mot lukter.

Lipton sucks!!
Först och främst packeterar de skit-te i påsar och säljer.
De håller tydligen fina priser eftersom vår kaffeleverantör envisas att endast erbjuda Liptons skit-te.

Lipton kan inte göra något te riktigt bra.
Deras Earl Grey kan anses acceptabel ända tills man smakar riktigt bra. Då fattar man att Lipton Earl Grey är en sorlig version.
Nu är jag för dålig på English Breakfast. Jag tycker att Liptons är ok, men så har jag ju bara druckits deras, så det kan ju vara så illa att jag faktiskt inte vet hur det ska smaka på riktigt.

ALLA Liptons fruktteer sucks. Sååå mycket.
För här kommer mitt verkliga problem med Liptons skit-te.
När någon (jag har ju helt slutat dricka skiten) pluppar ner en påse i hett vatten så sprider sig en av de mest ljuvliga dofterna. Det luktar som en godispåse när den är som bäst. Det luktar sött, godis, mysigt, varmt.
Man vill bara ha!

Om man sen smakar på denna ljuvliga lilla varma kopp så smakar det inte alls som det luktar. Det finns inget som påminner ens. Det är bara en lukt. Smaken är något helt annat.
What the f**k??
Om det hade smakat som det luktar eller luktar som det smakar så blir det i alla fall rätt i hjärnan. Då kan hjärnan avgöra gilla/gilla inte.
Men när lukten killar en del av hjärnan och smaken någon helt annan del. Det blir knäppt.

Med mitt nya känsligare luktsinne bor lyckan än mer i denna fejkade lukt som Lipton bara petat i sitt skit-te för att få oss att tro att det kan vara något som smakar bra. Jag kan gå i trappen på jobbet och bara höra sirener sjunga lockande
- Kom, kom och drick vårt te.

Hjärnan vill till lyckan som lukten lockar om. Hjärnan vill att jag ska smaka.
Detta trots att jag vet att det inte alls smakar så.
Må vildvittrorna ta Lipton
*hytter med näven*