Jag vaccinerade mig i förrgår.
Gick bra.
Fick lite ont i armen dagen efter. Och blev väldigt väldigt trött. Igår gick jag tidigt från jobbet och sov i mängder på kvällen. Idag är det bättre.
Tycker jag var ok för en vaccinering. Man riskerar ju alltid att åka på en fet förkylning eller feberfrossa precis så där efteråt. Allt beroende på vilket skit man har i kroppen när vaccineringen ges.
Nu är det att vänta några veckor och sen läsa sig till om man ska gå för en andra dos eller om det räcker så här.
Jag vaccinerade mig i måndags och fick bara pytteont där dom stack. Kollegorna har däckat med frossa några av dem, så vi hade nog tur du och jag!
2009-10-29 11:16:23
Anna?
Så du vågade det? Jag tycker det är så läskigt med tanke på barnet. Är själv gravid och velar om jag ska ta eller inte. Man kan ju inte veta om det ger några fosterskador.
2009-10-29 13:51:43
Jazzie
@Anna - jag är faktiskt inte så orolig. Gravida är rekommenderade att vaccinera sig. Och med tanke på att vi får massa matrestriktioner som baseras på situationer som är extremt låg risk i Sverige, så känns det inte om man är alltför vågad att ta rekommendera saker som ger fosterskador.
Det är min bedömning.
Jag har också uppfattat att influensa vaccin är i basen samma vaccin, men lite modifiering beroden på vilken influensasort som kommer det året. Och influensavaccin har man skapat i flera år och har därför inte bara resultat på årets influensa vaccin utan även data över tiden.
Det är i alla fall så jag har uppfattat informationen jag har läst. Jag kan ha fel. Men väljer att tro att de kunnigas rekommendationer är mer faktabaserade än min oro.
2009-10-29 17:24:34
Anna?
Jo men datat över tiden är ju inte på gravida kvinnor och huruvida det påverkar ofödda foster eftersom man i vanliga fall inte ger några vacciner till gravida kvinnor. Det är det som är det läskiga tycker jag.
2009-10-29 18:36:27
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte