Okej, vi hann till Finland en sväng, men sen har det varit jobbdagar varvat med bråda jordbruksdagar, min man börjar jobba om 1,5 vecka och jag känner mig helt semesterstressad. Jag vet, det är så fånigt, men det känns lite stressat och lite påvert.
Alla är irro och barnen vill bara glo på film och själv är jag mest passiv.
Fast idag testade jag vår nya tennistrainer, ni vet åttitalsklassikern tennisboll-på-gummisnodd, det var oväntat roligt, jag stod och flåsade och smällde till den där bollen gång på gång ett litet tag.
Jag känner mig lite tråkig som mamma nu, jag var nog lite mer kreativ förr. Drog igång projekt på ett annat sätt, nu känns det mest som om jag står och suckar och surar. Det barnen behöver mest är vår TID och vi ÄR ju här fast ändå inte. I alla fall: häromdagen stod jag på gräsmattan och kastade boll med sjuåringen ett bra tag. Då blev han glad. Men jag ÄR en tråkig mamma. Och samtidigt tycker jag att de borde kunna roa sig själva... Vi lyssnar på dem, pratar med dem, hittar på roliga saker då och då, vi läser godnattsagor varje kväll och bygger lego med dem rätt ofta. Det borde ju räcka en liten bit men det gör det väl inte. Förmodligen är jag för disträ, för frånvarande, även när jag fysiskt finns i rummet. Jag måste försöka skärpa till mig lite.
I dag lackade jag kvistar i taket på uterummet, det var den tråkigaste syssla jag någonsin ägnat mig åt och när jag var färdig satt penseln fastkletad i handen på mig. Men nu! Nu är det bara att måla. Efter att jag har tejpat och förberett i hundra timmar till, förstås.
Nattningen av minsta gossen var en mysig historia, vi läste en rolig bok och sen råkade jag ha ipoden i fickan så jag sa "vill du höra en låt" och så valde jag Kents "utan dina andetag", som vi brukar sjunga, och han log brett och sa tyst "ja, den här!" och så lyssnade han och när den var klar fick han höra en Kris Kristoffersonlåt som han älskar och efter den somnade han gott till Lykke Lis "Tonight". Älskade lilla femåringen. Mytoman, dramaqueen, en surbutt, när han lägger den sidan till (ofta) men med jordens mest fantastiska leende och med underbara idéer och knasiga infall. Han är så fantastisk, liksom sin bror, och imorgon är jag själv hemma med dem. Då SKA det bli en bra dag. Baske mig.