jag sitter på jobbet och njuter av att vara ensam. den där timmen på morgonen innan alla andra börjar drälla in här är dagens bästa timme. tur att det bara är jag som är morgonpigg här, annars hade jag ju inte fått den där ensamhetstimmen på morgonen som jag vill ha. jag tycker det är superskönt att gå här och pyssla för mig själv, få ha alla grejer för mig själv, slippa prata med någon. sen är det roligt när kollegorna dyker upp, men jag tror jag behöver tid på mig att komma igång med att vara social. typ två timmars startsträcka är lagom.
praktikanterna från helvetet står jag ut med, men mycket mer än det inte. jag RETAR mig. den ena visar noll respekt för ens privata sfär utan bara stövlar på och börjar förhöra sig om saker som h*n hört en prata om med någon annan och som h*n inte har ett skit med att göra. hade h*n sagt något i stil med "jo förresten, jag hörde att du och din pojkvän var på husvisning i helgen" så hade jag väl inte brytt mig, men h*n klampar in på mitt rum och slår sig ner och bara "jaha, och vad är det för nåt ruckel ni har varit och tittat på då, och hur händiga är ni egentligen, för du vet att det måste man faktiskt vara om man ska ha ett gammalt hus och börjar ni inte bli lite för gamla för sånt förresten?". när jag sitter upptagen och JOBBAR dessutom. och det här händer nästan varje dag i olika ämnen, h*n måste ha världens bästa hörsel för h*n snappar upp saker jag pratat med folk med när h*n inte ens varit i samma rum. jag vet inte om h*n försöker bonda eller vad det handlar om, men för HELVETE, om det går ut på att man ska koppla på stora förhörslampan så vill jag inte vara med.
och den andra kommer och går lite som h*n vill. häromdagen gled h*n in vid niotiden och gick raka vägen till lunchrummet och satt och fikade och läste tidningen i en halvtimme. en annan dag dök h*n inte upp förrän långt fram på eftermiddagen. utan att höra av sig, ingenting. båda går och drar benen efter sig, surfar och ringer långa privatsamtal på arbetstid, kommer sent och går tidigt; såna saker. de jobbar visserligen inte på min avdelning, så det är väl inte mitt bekymmer egentligen, men jag stör mig på det. sen vet jag inte vad som är orsakat av dålig handledning och vad som är beroende på bristande arbetsmoral, men jag stör mig i alla fall.
idag ska mr silence och jag till banken för RÅDGIVNING. det känns vuxet och lite skrämmande, men det ska nog gå bra.