rent the silent air

och ja, då är helgen äntligen över och jag är helt slut. flera gånger har jag känt att fan, JAG ORKAR INTE MER. jag orkar fan inte ha mina föräldrar omkring mig dygnet runt ens ett enda jävla dygn. min pappa är ganska självgående, han kan ta en bok eller en tidning och underhålla sig själv. men min mamma kräver att man i det närmaste ska stå i givakt så fort hon vill någonting, om det så bara handlar om att byta kanal på tv:n eller hämta kaffekannan från diskbänken en halvmeter från köksbordet. hon beordrar och härjar och håller på och jag biter ihop och biter ihop och biter ihop och försöker censurera mitt liv så att det ska bli så lite friktion som möjligt. för gräver djupare i den här skiten gör jag inte mer. det är inte värt det, och ingenting kommer någonsin att bli annorlunda.

så till slut åkte de hem och mr silence och jag tog bilen och åkte en sväng och jag var så trött, så förbannat urlakad och dränerad på energi att jag kände att jag när som helst ville börja storgråta bara för att jag var så trött. men jag är ju en sån som biter ihop istället, så då gjorde jag det istället. hela jag är som en stor ömmande nervknuta av sammanbiten ilska och frustration.

fan, hela helgen känns totalt bortkastad. jag ville umgås med mr silence, inte tassa omkring på tå i mitt eget hem för att inte tjugofem års sammanbitna fördämningar mellan mig och min mamma ska brista. och så fort de har åkt så måste jag kasta mig in i duschen, jag måste städa och plocka i ordning och få allting normalt igen. för de stövlar in och klampar omkring överallt med skorna på, sprider ut sina grejer över precis hela lägenheten, skiter i att här är källsortering utan slänger allt skräp i första bästa påse och skiter i att man förklarar hur det ska vara, klagar på att det är för varmt i lägenheten, att de inte kan sova för att det kör bilar utanför, de kan för helvete inte ens kan flytta sina använda kaffekoppar från köksbordet till diskbänken. om andra människor skulle göra så skulle jag förmodligen bry mig mindre, fast grejen är att andra människor GÖR inte så. man UPPFÖR sig inte så hemma hos andra. jag skulle aldrig drömma om att göra det, jag skulle aldrig DRÖMMA om att mästra någon annan för att den bara har snabbkaffe, till exempel. man visar väl för helvete lite respekt och tar seden dit man kommer. men det är kanske mig det är fel på, vad vet jag.

nu ska jag ta två citodon och dumstirra på tv en stund. bättre än så här blir det inte just nu.