I'll start a revolution from my bed

I går var jag med om min första skolavslutning i egenskap av förälder. Min sjuåring hade skinnpaj, snygga nya blåjeans och rutig skjorta och lite vax i håret. Lillebror som har längre, men mycket tunnare och flygigare hår, ville också ha vax och ville se ut som Elvis. Det krävde lite insatser, kan jag säga. Mycket spray! Skinnpaj på honom också och fadern tog också på sig sin gamla skinnjacka som hans far köpte på femtitalet, så det var jag och tre teddyboys. Mycket söta pojkar omges jag av. I kyrkan sjöng alla klasser varsin låt, det är ju en liten skola, så alla känner alla, litegrann, och trots skolans litenhet och slitenhet verkar musikläraren ha höga ambitioner för musikvalen var lite roliga.

Tre-fyrans "Leva livet" var väl lite konstig men fem-sexan sjöng "The final countdown", mycket roligt som körlåt i en kyrka! Niorna sjöng "Don't look back in anger" och ja, det var fint, min sjuåring var sötast av alla, och sen åkte vi, farmor och farfar och mormor, hem till oss och käkade mackor och åt morotskaka och gossen fick en Pokemon-pärm, något han har pratat om i evigheter, jag förstår ingenting och tycker mest att det är skit men glädjen i hans ögon var värt mycket.

I dag fyller jag år och har bland annat fått teckningar av mina barn och en gles liten söt blombukett. Min svärmor, som känner mig, kom just in med blommor och en bunt med nya magasin. Finfint!

Annars är det väl okej, alltihop, mycket jobb, låååååång to-do-lista för juni, men jag jobbar ganska på ganska envetet. Vädret är grått, grått, och grått, inte för att jag BRUKAR klaga så häftigt men det är kanske lite kallt. På måndag far min familj iväg på semester, utan mig, och det blir nog bra för både dem och mig. Om inte föryklningen håller dem hemma - PEPPAR PEPPAR, jag hoppas inte.