sick and tired

idag är en pissdag. eftersom det varit långhelg var det asmycket att göra på jobbet igår och jag hann inte klart med allt. idag ringde mister ex och beklagade sig över att L var så OMÖJLIG att ha att göra med, sur och tvär och ovillig i största allmänhet och vad än mister ex sa fick han "ska väl du skita i" till svar, ungefär. typiskt tonårsfenomen, men nu tyckte mister ex att han hade gått i väggen och ORKADE inte mer och han FASADE för semestern och för att L skulle gå och drälla hemma hela sommaren, L MÅSTE börja vara mer hos mig för annars orkade han inte.

nu är det så att L har valt att bo hos sin pappa. L VILL inte bo på två ställen och han vill inte bo hos mig. han vill knappt komma hit varannan helg ens en gång och när han är här så tar han varje chans att gå hem till sin pappa. det handlar inte om att det är en massa bråk och tjafs mellan oss, för det är det inte. han säger att han tycker det är tråkigt här, han vill vara hos sin pappa för där har han sitt piano, som är hans stora intresse, där kan han ockupera duschen i timmar, inte som här där det bara finns ett badrum och det till slut står någon och bankar på dörren och vill in, där behöver han inte tänka på att inte störa grannarna och en massa såna saker.

och då skulle man ju kunna tycka att lösningen på problemet skulle vara att jag också skaffade ett piano och så var allting frid och fröjd och L ville vara här och det är också mister ex' förslag. men jag vet inte, jag tycker det känns som att kringgå problemet. istället fick jag ringa och prata med L och förklara att det inte var acceptabelt att uppföra sig illa och försöka lirka och hitta lösningar, sedan fick jag ringa och försöka lirka och hitta lösningar med mister ex som verkar befinna sig på samma nivå som L, om inte värre. och han har mage att gnälla hur jobbigt det är att aldrig kunna få vara ensam och hur jobbigt det är att det alltid är bråk och tjurigheter. och det berättar han för MIG som ensam haft hand om N under hela hennes uppväxt. som tagit hand om ungar när han jobbat över och ägnat sig åt politik på fritiden. som tagit tusen och åter tusen konflikter med N, med L, med E, som är hans dotter i ett tidigare förhållande. konflikter som han sluppit undan.

och FAN vad allting upprepar sig. jag får ALLTID vara någon slags kombination av polis och medlare. den som ser till att regler efterföljs och tar alla obekväma beslut och diskussioner. den som ska lösa alla konflikter och problem som andra skapat. den som ska säga ifrån här och stryka medhårs där, knepa och knåpa och ha omdöme att avgöra när man ska bromsa och när man ska gasa. till och med nu när L inte ens bor hos mig så ska jag tydligen fjärrstyra den förbannade bussen.

är jag konstig som tycker att mister ex faktiskt kan försöka lösa sina problem själv istället för att vältra över L på mig och förvänta sig att jag ska ordna upp allting åt honom? jag tycker att han använder detta som ett straff, nu har L inte uppfört sig och då ska han minsann få veta hut hos sin stränga mamma. och så kommer han NU och tycker att "vi måste bestämma om semestern", helt plötsligt ska jag tydligen ändra mina semesterplaner för att han är trött på L. hade han kommit i mars hade jag köpt det. men nu, när det snart är juni, när det för fan snart ÄR semester?

det är möjligt att jag överreagerar just nu, men jag är förbannat less.