Jag är grinig och sur och det smittar sig på allt annat förstås och jag är fem minuter från att lägga mig och försvarssova (trots att jag inte alls vill ha imorgon). Men jag vet ju att jag måste bena ut vad det handlar om egentligen, och sen måste jag låta mig känna vad jag känner. Typ. Det är en sån där kväll då ett försök med spikmatta för att få mig lugn bara ger panik.
Men det är väl framtidsrädsla, till största delen. Hur få ihop två delar så de funkar? Hur mycket ska man vara beredd att offra?
Och sen till det en portion oro för ena katten som ska ta bort tandsten på tisdag. På små kissar med väldigt starka käkar krävs det sövning för sånt. Jag ska lämna katten hos veterinären på morgonen och hämta henne igen efter jobbet. Stackars storkissen som ska vara ensam i en bur hos läskiga veterinären hela dagen. Och stackars lillkissen som får vara ensam hela dagen (hon hatar det).
Sådär, försvarssömn nästa.