Ur det förgångnas djupa vrår

ikapiika 2009-04-26 21:54 (inga kommentarer)
Att skriva om ett fylleminne är inte lätt, speciellt som själva grejen ofta innebär att man har lite luddiga åminnelser av vad som egentligen inträffade.

Man kan skriva om första fyllan. Min första fylla var skolavslutningen i ettan på gymnasiet. Det var klassfest hemma hos en tjej och vi satt på hennes altan och snapsade nyköping och sköljde ner det med vitt vin. SMART, jag hamnade ganska snabbt i deras badrum, otroligt pinsamt eftersom hennes föräldrar var hemma. Eftersom jag inte var i så dåligt skick tog vi oss vidare till avslutningsfesten i Societen. Där var killen som jag hade spanat på den senaste månaden och han hade tydligen spanat på mig också för vi hånglade som små grisar hela kvällen, så det blev ju lyckat i alla fall.

Annars kan man skriva om studenten. Jag och bästisen skulle efter mycket uppvaktande med champagne, cykla ner till stan och fortsätta festandet. Problemet var att vi inte hittade nycklarna, vilket var hysteriskt kul. På något sätt tog vi oss ner i alla fall och där roade vi oss med att byta sadlar på cyklar, alltså de cyklar som hade löstagbara sadlar. Vissa sadlar passade inte så de lade vi på pakethållaren... Man kan väl säga att jag inte är direkt stolt över detta tilltag idag.

Man kan ju också hänga ut någon annan. För sådär 10 drygt år sedan hade vi någon liten "det var bättre förr" fest uppe på kåren och då snapsarna kostade 10 kr styck (det var typ tvåor) så blev det mycket snaps. De flesta blev väldigt glada. Själv blev jag så glad så jag somnade på punchverandan. När jag vaknade hade alla gått. Jag hittade någon ur personalen som kunde upplysa mig om att de andra nog gått vidare till Pharmen. Efter en stund kom maken, han hade då supit bort sina nycklar, sin mobiltelefon och, uppenbarligen, sin flickvän. Nåväl flickvän upphittad och vi försökte ringa mobilen, en kompis svarade och konversationen som följde var rätt intressant.

Kompis: XXXs telefon,
Make: ja det här är xxx,
kompis: Nä det är xxxs telefon.
Make: JA, och det här är xxx..
kompis: NÄ det är XXXs telefon.

Jag tror dock att det slutade med att han fick tillbaka telefonen i alla fall.

Men nu blev det ju tre fylleminnen i ett ... hur gick det till.


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-06-17
Antal texter
543
Övrigt
Disputerad specialist. Maka och mamma till två troll födda 03 och 06. Ägare till halvsunkig låda på kulle och fotbollsmammaSUV som får åka måånga mil varje dag.
Sjunger gärna men har (egentligen) inte tid. Äter hellre än lagar. Vin? ja tack!
Valspråk