swisch sa det och så var helgen slut. ungefär. det var i alla fall skönt att vara ledig och inte ha varje sekund inplanerad utan att kunna ta dagen som den kommer lite. med cykelturer, termoskaffe i skogen, promenera hand i hand, mycket god mat, mycket hångel, mycket sömn. superromantiskt och fint som bara den.
ett nedtramp i en mörk ravin from the past förmörkade lite. men bara ett nedtramp, inget fall, framför allt inget fall; jag är över, jag är förbi, jag är fri. för stunden åtminstone.