Surt sa räven.

Jazzie 2009-03-27 18:04 (inga kommentarer)
Jag tycker Facebook suger!!
Det har strulat för mig i veckor. Min dator hemma har helt gett upp. Den hänger sig fullständigt så fort jag försöker komma in på Facebook.

På jobbet får jag 9 av 10 försök ett error meddelande att DNSen inte hittas typ. Kan ju vara jobbets säkerhetsgrejer som gör det, vad vet jag. Men den där 10e gången som jag åtminstone kommer till Facebooks inloggingssida så fastnar det på själva inloggningen. Så jäkla surt. På Facebooks första sida står det
"Facebook hjälper dig att hålla kontakten med vänner och familj."

Up my ass. Vad för hjälp att hålla någon kontakt med någon får jag om jag aldrig kan logga in.
Facebook suger.

Något mer som suger är ett par ljuuuuuuvligt söta pumps som kostar 999 kr. Vad är det för jävla skit? Inga pumps är värda 999 kr. Och verkligen inga Replay-pumps. Jag tycker det är högst irriterande när ett märke bara är ett märke, men står för absolut ingenting. Det här är inga kvalitetskor. De har hård träsula vilket är = ont i fötterna.
Jag köpte en gång handgjorda italienska skor. Herrejesus vilka änglar till skor. Svikt i klacken, arbetad sula som gjorde att trots hög klack var de mjuka som tofflor att gå i. Det är värt en peng. Men ett par sketna pumps med tunn botten som man sen stämplar Replay och vips ska de vara värda tusenlappen.
Nix. Nope. Men guuuuuuuud så söta de är. Jag dör. Jag vill ha.
Surt sa räven.

Surt nummer tre är att det snöar ute.
Skit.

Surt nummer fyra är att jag fortfarande sitter kvar på jobbet. Klockan är sex en fredag. Dags att dra.

Ciao.

Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte