Solen skickar

ljuvliga vårstrålar över oss här i Skåne. På min morgonpromenad med Lillebror fick jag kväva en impuls att bara fortsätta gå, med solen värmande i ansiktet. Lillebror hade blivit glad, jobbet mindre glada är jag rädd :)

Morgnarna är annorlunda, med det finaste sällskap man kan önska sig. De är lugna och mysiga. Frukost och kaffe serveras utan att ett ord behöver sägas. Jag blir lika glatt förvånad varje gång över hur något kan bli så självklart på så kort tid?

Att bara få titta in i ett par ögon, få ett varmt leende tillbaka och inse att där finns något så stort och fint som berör mig så djupt. Det är fantastiskt.

För en sekund susar minnet förbi när allt var ledset. Men faktiskt kan jag inte komma ihåg när jag var ledsen sist.

Jag sitter vid min dator på jobbet och ler inombords. Alla borde få ha det så här vid sitt frukostbord!