De har ju en penis.

Jazzie 2009-03-16 17:19 (6 kommentarer)

Märkliga tankar dyker upp när man är hyperstressad och sitter och djupandas i smyg på möten.

Jag sitter där och ögonen faller helt oskyligt ner i skrevet på en av mina kollegor. Sånt händer. Inget ovanligt. Men då dyker en märklig tanke upp.
- Varje person i det här rummet har en penis utom jag -

Det märkliga i tanken var att det kom som en överraskning. Jag går liksom inte omkring och tänker på mina kollegors könsorgan. Men nu satt jag där förbluffad över att
1. Alla killar har pensiar.
2. Jag var den enda i rummet som inte hade en penis.
3. Vagina är en minst lika märklig sak som en penis.
4. Våra könsorgan är väl rätt otroliga ändå. Att här har man gjort två pusselbitar som ska gängas ihop för att vi ska kunna bli fler.
5. Och var märkligt att MINA kollegor har könsorgan och dessutom ett som inte jag har.

Jag fortsatte djupandas i smyg för att få stressen att lägga sig. Det gjorde den. Och nu är deras penisar inte längre mitt fokus.
Men märklig tanke ändå.

Doriz

Hmmm.

2009-03-16 17:23:17

aniara

Mötes-toruette dyker bara upp när hjärnan har tråkigt. :)

2009-03-16 19:17:30

Moot

Haha såna tankar får jag också ibland på möten. SJUKT

2009-03-16 21:40:06

vajl

Underbart!! Särskilt igenkänningen då... (Om nån är för stram eller dumbyråkratisk osv roar jag mig också med att tänka mig dem på toa, förstoppade eller med magsjuka springandes förton gånger i timmen.)

2009-03-16 22:05:43

Pocks

Haha. Förunderligt, va!?

2009-03-16 22:44:31

Garbo

Hahaha helt underbart! :D

2009-03-16 23:38:07

Info

Namn: Jazz
Född: -
Hemstad: Stockholm
E-post: -
Hemsida
Medlem sedan: 2008-12-27
Antal texter: 1 076
Övrigt: Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.

Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte