Oj, det här blev visst djupt

Unnar mej fortfarande lite sovmorgnar men börjar ta mej upp på benen igen.

Dagens roliga sak igår blev en biokväll med Bästisen. Vi såg Maria Larssons eviga ögonblick, en väldigt vacker film, lite långsam i tempot men en fin beskrivning av en kvinnas liv i början av 1900-talet.

Jag inser hur lycklig jag är att leva här och nu. Om jag hade en man som slog mej skulle ingen tvinga mej att stanna kvar. Jag har tvättmaskin, frihet att jobba med vad jag vill, egna pengar att göra vad jag vill med, möjlighet att få bra sjukvård... you name it. Det hade minsann inte Maria Larsson.

Sen lyssnar jag på en förfärlig ljudbok av Joy Fielding. Det handlar om en psykopat som är på jakt efter sin ex-fru för att hämnas och på vägen drar han med sej en annan kvinna som han manipulerar så jag mår illa. Jag kan inte sluta lyssna för jag måste få veta hur det går, men det bara kryper i mej!

Inatt drömde jag mardrömmar, fast jag vet inte om det var bokens fel. Jag minns inte detaljerna men det var en känsla av att vara utsatt, helt utelämnad och maktlös.

Jag firar inte kvinnodagen för jag tycker det känns mest som ett tillfälle för ett urval kulturfeminister att få gnälla av sej. (Jadå, ni får bli arga om ni vill.) Jag skulle önska att alla dagar var människodagar och att vi kunde göra mer för att skapa en värld där kvinnor får vara fria, starka och må bra. Inte på männens bekostnad, utan i samarbete, en fungerande helhet.