Häslocoaching
Jazzie 2009-03-03 17:34 (inga kommentarer)
Sakta börjar dagen landa. Det känns som om jag sprungit efter tåget precis hela dagen. Först nu är mailen lästa. Mina viktiga notes uppdaterade. Några punkter avklarade.
Jag var hos häslocoachen idag.
Bra och dåliga saker.
Bra:
Jag vägde faktiskt inte riktigt så mycket som jag hade trott. 2kg är mycket ibland.
Dåligt:
Jag hade mycket högre undertryck än vad jag hade trott. Mycket högre.
Coachen var inte så orolig över det, men tyckte att vi skulle ha det under uppsikt när vi träffas.
Nu har jag 8 veckor tills nästa gång. Då ska vi mäta, väga och göra om tester för att se om något har förbättrats.
Jag ska inte göra några stora förändringar i mitt liv. Vardagsförändringar som är tänkta att stanna kvar. Även när coachen släpper taget om mig.
Nu ska jag hem till min lya. Där ska jag ta mig ett glas vin, kolla lite på tv och vattna blommorna. Någon rolig middag ska jag också hitta på. Lax med bönsallad kanske? Mmm... det blev jag sugen på.
Hej så länge.
Jag var hos häslocoachen idag.
Bra och dåliga saker.
Bra:
Jag vägde faktiskt inte riktigt så mycket som jag hade trott. 2kg är mycket ibland.
Dåligt:
Jag hade mycket högre undertryck än vad jag hade trott. Mycket högre.
Coachen var inte så orolig över det, men tyckte att vi skulle ha det under uppsikt när vi träffas.
Nu har jag 8 veckor tills nästa gång. Då ska vi mäta, väga och göra om tester för att se om något har förbättrats.
Jag ska inte göra några stora förändringar i mitt liv. Vardagsförändringar som är tänkta att stanna kvar. Även när coachen släpper taget om mig.
Nu ska jag hem till min lya. Där ska jag ta mig ett glas vin, kolla lite på tv och vattna blommorna. Någon rolig middag ska jag också hitta på. Lax med bönsallad kanske? Mmm... det blev jag sugen på.
Hej så länge.
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte