Om drömprinsar och riktiga prinsessor

Efter förlovningsståhejet häromdagen måste jag ju oxå få fundera lite kring monarki och annat.

Kungahuset är en gammal tradition som inte direkt passar in i det moderna samhället. Och jag tror det är därför det blir lite konstigt ibland. Å ena sidan får ju ingen vara förmer i det här landet, så dom ska minsann inte ha apanage eller tituleras finare än någon annan. Å andra sidan ska dom finnas där att skvallra om, och nåde den som inte håller sig inom ramarna för rollen. En prinsessa som inte går på bal är tråkig, dansar hon för vilt är hon en party-sessa.

Men samtidigt tycker jag det är lite kul att dom finns. De gör bra reklam för Sverige och gör mycket bra, som de inte kunnat göra utan den titel de har. Jag kan inte låta bli att tycka att dom är duktiga, t ex Silvias engagemang i barn som far illa i världen etc. Hon hade inte kunnat påverka så mycket utan att vara drottning.

Om vi nu ska ha en statschef så varför inte lika gärna en kung som en president. Dom kostar, visst, men det skulle kosta mycket mer att ha presidentval. Nu har vi en familj som fungerar och gör, enligt min mening, ett bra jobb. Om vi hade en kung som var helt galen och hittade på massa otyg då vore det väl bra att avsätta honom, men i dagens läge tycker jag inte det är något problem. Systemet fungerar, så varför peta i det?

Sen är det en helt annan aspekt och det är skillnaden mellan rollen och människan. Jag kan tycka synd om Victoria. Hon har aldrig fått välja. Hon har inte sökt jobbet, inte ställt upp i något val, utan fötts till att bli drottning. Hon har inte kunnat välja bort det uppdraget, utan sen barndomen formats in i en roll som på många sätt är konstlad. Efter dom omständigheterna måste jag säja att jag tycker hon är fantastiskt duktig på att göra något bra av situationen.

Nu har hon hittat en man som hon vill gifta sej med. Han måste vara väldigt säker på att han älskar henne, för han offrar resten av sitt privatliv för att gå in i en roll där han alltid kommer att stå ett steg bakom sin fru. Han kommer alltid att vara tvungen att sätta prinsrollen framför sig själv som person, och han är, till skillnad från Victoria, inte född och uppvuxen med den kulturen och plikten.

Jag hoppas att de ska få ett bra liv tillsammans, som människor. Jag hoppas dom ska kunna stödja varandra och ha ett bra privatliv så dom står ut och orkar spela sina roller i det offentliga livet.