Än lever jag

Nu har jag varit med om något som jag aldrig gjort förut. Jag har legat på sjukhus! Kom in på akuten igår kväll, ditkörd av orolig mamma. Då hade jag 39 graders feber och inte kunnat äta på hela dagen. Jag hostade så våldsamt att allt jag lyckades peta i mej kom upp igen.

In på akuten, lades på bår, för jag orkade inte sitta upp och sen kom diverse snälla människor och stack nålar i mej och undersökte mej på längden och tvären. Det slutade med att jag blev inlagd med dropp och stark antibiotika. Dom trodde jag hade lunginflammation, men efter morgonens röntgen hamnade misstankarna istället på den kära gamla tanden.

Nu är jag hemskickad igen, men har två läkares ord på att tanden måste fixas NU! Så det ska jag hälsa tandläkaren imorgon när jag ringer och bråkar igen.

Samtidigt måste jag säja att sjukvårdspersonalen är fantastisk! Så snälla och omtänksamma och tålmodiga! Det låg en gammal tant bredvid mej på salen och när hon skulle på toa tog det säkert tio minuter för henne att gå från sängen och dit in. Och den snälla sköterskan var så lugn och försiktig när hon hjälpte henne.

Det är så skönt att veta att det finns så duktiga och snälla människor som kan ta hand om en när man verkligen däckar ihop. Igår kväll var jag riktigt risig, men jag kände mej så trygg ändå. Jag kunde släppa taget och bara veta att dom tar hand om mej. Och det gjorde dom.

Nu är jag hemma igen. Hostar, är svullen i halsen, har ont i tanden men mår mycket bättre nu när jag kan äta igen.