Vi går in i vecka V.
Efter 2½ långa år är det alltså dags att bära in mitt pick och pack i min nya lägenhet. Det känns nästan overkligt. Som om det bara är på låtsas. Mina vänner J&P har bott i sin lägenhetn i en månad nu. Och till helgen blir vi alltså grannar. Om ytterliare en månad kommer J&A och då blir de också grannar. Sen är det färdigflyttat och inflyttat. For now.
Pojkvännen sa att det finns bara två veckodagar i veckan. Det är måndag. Sen är det fredag. Därefter är det måndag igen. Det innebär att nästa gång jag registrerar tidslinjen bör det vara inflytt. Fram till dess finns ett antal saker på att-göra-listan. Det mesta är förvisso gjort. Men jag måste hem till mamma och pappa och packa ihop mina kläder och andra pinaler som hamnade där. Sen har jag en försäkring att säga upp och en hemförsäkring att fixa.
En sväng till systemet på fredag. Och så ska jag ordna med flyttmat. Har inte bestämt mig om det blir pizza för hela slanten, eller om jag kvällen innan fixar en pastasallad.
Nu ska jag jobba lite innan jag ska hem till pojkvännen.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte