Sveriges föreningsliv är trevligt på många sätt men inte när det är dags för årsmöte. Då vaknar alla besservisserpettimetrar till liv och ger oss vanliga dödliga ett helvete. Idag har vi haft årsmöte i kören och nä... vi han inte sjunga något mer än uppsjungningen. Då var det ändå inte några stora saker som skulle gås igenom eller beslutas, nä men folk, uppfostrade i föreningstraditionen, bara älskar att höra sin egen röst och varenda skitsak blir 10 minuters diskussion.
Trött blir jag...