Hurra! Äntligen! Jag känner livet i mej igen!
Imorse åkte jag iväg för att lämna tillbaka en bil i stan och sen gick jag hem längs havet, en lång promenad.
Det var så fint med alla frostiga träd. Sen träffade jag en alldeles underbar valp i en park. Jag ville hälsa, men det var mycket mer spännande med pinnar :-)
På vägen hem drabbades jag av inspiration! Jag fick plötsligt tillbaka min blick för bilder. Mobilkameran är ett verktyg med många begränsningar, men jag kunde inte låta bli att fota massa saker på ett tema. Jag har spelat Uru, ett gammalt dataspel på kvällarna nu när jag suttit här och tyckt synd om mej och nu ser jag Uru-bilder överallt! Så himla skönt att äntligen känna lust över nåt igen! Även om det inte blev så mycket av det så hade jag kul!
Mobilen gillar inte kyla så jag fick hålla den i en vante för att inte batteriet skulle frysa ihjäl. Så där gick jag med en varm hand och en kall...
Det finns kreativitet, nyfikenhet, idéer, känslor och kraft i mej ändå! Nånstans under all tandvärk och deppighet har jag kvar en kärna av den riktiga Anni, hon som jag vill vara och egentligen är. Måtte hon få komma ut i vårsolen snart!
Massa stora hjärtan till er allihop!