Tröttnat på tänder än?

Mitt liv centrerar kring en dum tand! Tandläkaren svarar snart inte i telefon längre när jag ringer och frågar för femtielfte gången hur det går med remissen.

Jag mår tillräckligt bra för att orka jobba. Sen orkar jag inte så mycket mer.

När jag inte är i form vill jag bara isolera mej hemma, dra ett täcke över huvudet och tycka synd om mej i fred i min lilla olycksbubbla. Det är inte särskilt konstruktivt.

Jag inser att jag fokuserar på problem istället för möjligheter, att jag gnäller och ynkar mej tills folk blir galna på mej. Tänk vad mycket enklare det vore om jag kunde vara en stoisk typ, som bara tålmodigt uthärdar.

Självinsikt och kloka böcker om positivt tänkande och all världens goda intentioner faller platt inför en ynka liten tandrot. Jag blir så trött på mej!

Jag är lyckligt lottad som lever i ett land där det finns bra tandvård, som jag har råd att betala för. Det är en välsignelse att det finns antibiotika som tar bort den värsta infektionen. Jag kommer att överleva det här oxå. Så sluta gnälla då bortskämda människa! Varför är det inte lika enkelt i praktiken?