Min mentors feedback

Den feedback jag fick av min mentor igår var alltifrån negativ.
Det han ville återkoppla till mig var att han hade nu hört från flera håll kommentarer att jag verkade väldigt kompetent. Att jag verkar ha mycket erfarenhet och "har koll". Att ha koll på mitt företag är fint som snus.
Det var inte förrän jag satt på bussen hem på kvällen som allt det positiva i vad han sagt hittade ut i blodet och kunde pumpas runt.

7 dagar har jag suttit där jag sitter nu.
7 dagar och redan har flera noterat mig och det de har noterat har tydligen varit positivt.
Det är så jävla roligt. Jag blir så glad att min mentor tog sig tiden att berätta det för mig. Jag har ju hört något.
Och det kan jag ge som tips till er alla. Om det finns någon i er närhet som andra pratar gott om, berätta detta för denne någon för h*n har med stor sannorlikhet ingen aning.

Jag måste verkligen fundera och jobba på min reaktion till feedback.
Som ny har jag haft ett antal möten, presentation inför min nya chef och medarbetare. När jag presenterar vem jag är, hur jag jobbar osv så säger jag alltid
- Jag tycker om att jobba där det är högt i tak. Man ska kunna säga vad som är bra och dåligt utan att linda in det allt för mycket. Man får gärna komma till mig med sina idéer, om man tycker något borde ändras, om något jag gör inte riktigt funkar. Det viktiga är att vi får ett bra resultat och jag är väldigt prestigelös.

Så säger jag. Och jag tror på det när jag säger det. Jag är inte intresserad att hålla på att jobba med något som ingen uppskattar.
Om jag tex har ett möte varje vecka med en grupp så spelar det ingen roll om jag förberett i timmar. Är innehållet eller upplägget på mötet ointressant för deltagarna så vill jag vrida på mötet tills det blir väsentligt. Eller lägga ner det helt och hållet om man anser att det inte behövs.
Samtidigt, om det är så jag vill ha det (och det är det) så varför grips jag av sån panik? Det är nog jag som har otroligt svårt att skilja på sak och person. Och ändå, när jag ser tillbaka så ser jag ingen anledning till det. Jag har fått bra och dålig feedback i mitt liv. Inte någon gång har det varit hårda påhopp. Aldrig har jag hängts ut eller känt mig nedtryckt. Tvärtom. När det ska läggas fram negativa saker tar folk på sig silkesvantar och lindar in problemet i så mjuka filtar att det är svårt att riktigt förstå vad för paket man får levererat.
Och när jag väl sitter där är det inte i närheten så hemskt som jag inbillat mig.
Jag behöver få distans mellan mig som person och det jobb jag gör. Det är inte samma.
Hmmm... Jag vet inte alls hur jag ska komma fram i den här frågan. Men det ska få rulla runt i huvudet ett tag framöver. För jag vill verkligen utveckla det här hos mig själv.

Men just nu ska jag iväg och luncha med en av mina favvo-tjejer. Och så ska jag gå och känna mig glad över den positiva feedback min mentor gav mig igår.
Jag gillar min mentor. A lot.