Cykliska tankar

Jag stör mig på att cykel stavas cykel. För mig finns det två ord, jag uttalar dem olika också. Det finns
1. Cykel - något som sker i återkommande cykliskt format. Vi har måncykler. Menscykler. Cykliska resetter i vår alltmer datoriserade värld. Det snurrar runt runt.
2. Cyckel - ett förskaffningsmedel på hjul. Hjulen rör sig mycket riktigt i en cyklisk rörelse, men som förskaffningsmedel är en cykel (det är ju faktiskt så det stavas) inte något som rör sig cykliskt. Den rör sig framåt. Från A till B. Jag känner mig inte på något sätt i rundgång när jag cyklar. Jag uttalar ordet dessutom som om det skulle stavas cyckel. Som nyckel. Men jag utalar måncykel precis som det stavas. Med ett långt y-ljud.

Förr var nog detta inget problem att notera. Men idag tycker jag att cykel, dvs rundgångsmomentet, är något som kliver allmer i vardagslivet. På jobbet jobbar vi ständigt med cykliska beteenden. Och det är framför allt ordet "cyklar" som nu får två betydelser som i skrift inte alltid är självklart. Att en maskin står och cykliskt startar om har blivit vardag, så ett slangspråk har börjat dyka upp. På jobbet kan det förekomma meningar som
- Den cyklar.
Och då betyder det inte att en liten dator cyklar in till stan för att dra några bira på krogen. Nix. Nope. Den står och cykliskt startar om sig hela tiden. Eller cykliskt står och laddar hela tiden. Eller gör något annat cykliskt beteende.

Jag vill att beskaffningsmedlet cykel ska heta cyckel. Det ser jättemärkligt ut när man skriver det. Men det är ändå korrekt.
Eller är det någon utav er som säger cykel med långt y-ljud när ni menar en schysst damcykel med korg? Och säger ni i så fall cyyklar, med ett lika långt y-ljud, när ni berättar hur ni cyklade iväg på picknick förra sommaren?

Det är mitt lilla störmoment idag.
För annars så pinnar ju det mesta på... i en inte allt för cyklisk snurra, det känns faktiskt som om det går framåt.