Dekadensen är svår

I dag har jag varit pinsamt overksam. Visst, jag har skrivit färdigt en artikel och gjort lite annat blur men mest har jag såsat. Jag sov länge. Jag surfade. Letade efter indie på spotify. Vid lunchtid tog jag en seg promenad till postlådan och på vägen tillbaka tände jag en cigarill som jag hittade i jackfickan (!) och rökte halva medan jag gick i en båge runt gården och in i huset via lagården. Sen stekte jag två ägg och åt dem och läste i min "Revolutionary road" och nånstans där tog jag världens längsta dusch också. Sen spelade jag massor av låtar på guitar hero world tour. Fast på trummor. Jag börjar bli riktigt vass.

Lite gillar jag att vara dekadent, jag blir lite upprymd av det. Lite hänger det nog ihop med att det först är den här veckan som är bara MIN, jag jobbade förra veckan också men då var jag på resande fot och stressade en del. Nu har jag en del jobb att göra och lite samtal att ringa men jag kan göra det i min takt och då blir jag så här... maklig. Och jag tycker att DAMN, det måste man få, livet är NU och inte sen, det handlar inte om att stuva undan en massa göromål hela tiden för att få tid SEN SEN SEN, det handlar om nu, då måste man få röka sig en cigarill och spela lite tv-spel och läsa en god bok mellan sysslorna. Faktiskt.