röven

Tröttma, deppma, o-peppma. Jag kopplar ihop mina prestationer med mitt eget jag och tycker att jag är URUSEL när jag gör något litet fel. Och det går fan inte att skaka av. Det där lilla felet ligger och gnager mig i nacken och berättar hela tiden hur dålig jag är. Det är jävligt tröttsamt och onödigt och taskigt mot mig själv men det är inget som man ändrar på en pisskvart. Självömkan är aldrig vackert det vet jag, men min hjärna ligger och marinerar sig i det idag. Och jag kan inte komma ur det.

Jag längtar hem! Till min familj och till kakelugnen. Till det varma. Hotellrum är mest tröttsamt.

Jag hatar januari. Och januari hatar mig.