Jag kan inte vara ledig. Inte så att jag saknar jobbet, men jag inser att samma visa som spelades i somras nu upprepas. Jag ramlar liksom ner i ett hål och ligger kvar där. Av någon anledning. Över jul gick det ganska bra, men det tror jag mest beror på att föräldrar och syster och hund och andra hade en massa saker inplanerade som jag hängde med på, men tillbaka i min egen lägenhet tappar jag inspirationen för det mesta. Påsar med julklappar jag fått står fortfarande uppradade i hallen sedan jag kom tillbaka (i tisdags!). Jag skulle vilja göra något men vet inte vad, och har inte ork eller inspiration att ta reda på vad. Inte ens pojkvännen har lust att vara med mig, och det kan man ju förstå. Jag är inte direkt muntrast i stan. Och så satt jag i soffan på förmiddagen och läste, och nu har jag ont i vänster skulderblad. Kanske man skulle lägga sig en stund på spikmattan? Har gjort eventuell fikaplan med en kompis imorgon, så jag hoppas det funkar. Annars är det väl bara att vänta på att jobbet börjar igen, så att jag kommer in i någorlunda vanliga gängor igen. Om inte annat så tar jag mig då förhoppningsvis i alla fall ut utanför lägenhetsdörren.