Det nya året började med raketer och the final countdown. En mycket bra fira-tolv-slaget-låt. Lättare att klämma i ifrån tårna till än ABBAs Happy New year. Jag som hade haft noll nyårslust fann mig ha en riktigt rolig kväll. Hela kvällen. Middag med bara några få. Valde bort 3-rätters till förmån för det mycket enklare valet Tacos.
Efter middag och massa snack vid bordet drog vårt lilla sällskap och slöt upp i ett annat hem med lite fler folk. Alla var på bra humör. Festens arrangemang var enkelt. Så himla skönt. När 2009 var några timmar gammalt fick jag tag på en taxi som tog oss hem.
Idag har jag gjort.... absolut ingenting. Har inte ens gått upp ur soffan på hela dagen. Kan förklara varför jag nu är jäkligt pigg medan ML ligger och sover i sovrummet eftersom han ska upp och jobba imorgon.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte