To fill with gold and light

Jag är ingen måttfull människa, det har jag aldrig varit. Står det glas med vin framför mig så dricker jag. Okej, med åldern har jag blivit lite mer förnuftig och slutar tidigt och bälgar i mig vatten i stället. Men ändå. Hela mitt väsen är ett girigt väsen, har jag en cigarill i handen tar jag hetsiga djupa halsbloss. Det ska man inte. Man ska röka lite snyggt, lite lätt, aldrig halsbloss. Men det gör inte jag, så i dag smakar jag askfat i munnen.

Pratar jag, så pratar jag fort, jag snubblar på orden och blir ivrig. All energi går åt till det jag gör, det vill säga pratar, och om det är något ämne jag brinner extra för så blir jag extra upprymd och får ofta lite frysfrossa samtidigt.

Och älskar jag, så älskar jag. Ordentligt.

Så här är det. Och därför sitter jag här med cigarillrökt hjärna och tröttma i blodet. Nu ska jag sova.