damien rice gör mig så här vemodig

I dag har jag varit en sån där snäll dotter igen, jag har varit i min mors hus i sex timmar och målat det allra sista rummet nu, bara för att hon ska bli glad och överraskad när hon kommer hit. Mitt i julstressen stod jag där, fast jag borde jobba och städa. Och jag missade att käka lunch så jag åt en halv apelsin och några pepparkakor och målade alltså en vägg mullvadsfärgad och tre väggar vita. Två strykningar. Och för nån vecka sen köpte jag ju en soffa åt henne på en loppis, den är hallonrosa och i plysch. Det är inbaxat i mullvadsrummet och det är SÅ fint, jag vill nästan flytta dit själv.

Nu är jag trött i kroppen och i hjärnan är jag mest vemodig, det är en sån här dag då jag helst vill lyssna på arg punk och rita svarta figurer på mina armar med mitt svartaste tusch.

Men jag sitter här framför inDesign och ska göra en grej men det är rakt omöjligt. Jag måste nog välta omkull mig själv litegrann först.