Självklart var min tärngosse finast. Vi åkte i två bilar eftersom jag skulle vidare på jobb efteråt så hans far hjälpte honom med glittret och då blev det flera varv runt skallen, likt en glittrande turban eller åtminstone en krans. Sen skred de in, förskoleklassen och ettorna och tvåorna, och vår pojk var den enda pojktärnan, ack vad söt han var, han sjöng fint med i alla sånger och när han fick syn på oss brast han ut i flin och höjde handen och vinkade lite diskret. Och han var så fin och stor och samtidigt så liten och sårbar att jag höll på att börja lipa hela tiden.
Sen kom han fram till mig och satt i mitt knä och tog bort glittret eftersom det kliade, och så sa han "mamma, vem tycker du är den bästa tärnan i hela världshistorien?"
"DU FÖRSTÅS!" svarade jag, som förväntat.
Och i dag är det ytterligare en snödag, min man for ut tidigt för att ploga, barnen skötte sig själva vid tv:n och barnkanalen, och sen kom de upp till mig och väckte mig när de tyckte att det var dags för frukost. Vi har käkat gröt och spelat Lusen och nu kollas det på Kung Fu Panda medan min man och jag dricker kaffe och jag jobbar lite vid köksbordet.
Ikväll ska jag iväg på ett ärofyllt uppdrag, men först:
köpa gammal soffa till min mors hus.