och vips försvann helgen och det blev måndag igen. på jobbet är det lågsäsong och därför ganska lugnt. fast samtidigt ska man ju hinna med allt det där som man inte hinner med när det är högsäsong. vilket är ganska mycket när man börjar gräva i det.
om fyra veckor är det jul; hej vad det går liksom. om allt går som det ska så är vi lediga samtidigt i ett par veckor, jag och mr silence. jag hoppas det blir så. jag upphör aldrig att förvåna mig över hur enkelt det är att vara med honom. jag känner hur jag slappnar av mer och mer, hur saker inuti som tidigare kunnat växa till enorma berg nu mer verkar som lösa småstenar som man kan sopa undan när de hamnar i vägen. försvinner gör de nog aldrig. men de går att leva med. jag kan leva med dem, det vet jag ju. men jag trodde aldrig att jag skulle kunna leva med dem tillsammans med någon annan.