never be your valentine

puckochefen förnekar sig ju aldrig. på ett möte i januari klargjorde hon att hon skulle ansvara för en grej som det egentligen var mer logiskt att jag ansvarade för, "för det är viktigt att man är noggrann när man gör det". för det är ju inte jag då, uppenbarligen. åtminstone inte i hennes ögon, men å andra sidan känns det ju som att inget jag gör är bra i hennes ögon. hur som helst, hon började med detta, sedan hände något så att hon fick släppa det och sedan hände inte mycket mer. slutfört blev det i alla fall inte.

igår mailade jag henne och frågade hur det egentligen gick. vi ska nämligen ha en stor revision om ett par veckor och då är det synnerligen utmärkt att såna här grejer är i ordning. hon svarade att hon inte var klar för det var fel på en rutin och hon visste inte hur man skulle gå vidare.
men allvarligt. människan är ytterst ansvarig för kvalitetsarbetet på vårt jobb, och kör fast med en grej i JANUARI och har inte sagt något om det på hela året, och nu är det fan NOVEMBER. och vore det inte VÄLDIGT lämpligt att den som sitter på denna position kläcker ur sig sån information liiiiiite tidigare än två veckor innan jätterevisionen allan? kan man ju tycka. nu ska jag och min chef sitta i eftermiddag och röja i det här, roligare kan man ju ha när helgen står för dörren.

visst, det finns protokollfört att hon tagit på sig ansvaret för detta. så är det någon som åker dit så är det ju hon. men av någon anledning finns det ju alltid folk som kommer undan med precis allt.

det är väl dags att börja leta information. för jag har ju inte heller någon lösning, jag var ju tydligen inte "tillräckligt noggrann" för att hålla på med sånt här. men nu går det plötsligt bra, och plötsligt förväntas det av mig att jag ska lösa det här. helst inom 14 dagar när puckochefen haft 10 månader på sig utan att prestera ett dugg.

jahaja.