men jo, mr silence är ju en vettig människa. och vi behöver inte säga många ord förrän allting ska falla på plats igen; missförstånden bleknar och försvinner, saker får nya perspektiv och det som var vasst och taggigt slipas ner till ingenting medan vi pratar med varandra. så enkelt kan det tydligen vara.
i övrigt tänker jag mest på min bror. jag önskar att jag kunde bära hans sorg, jag önskar så att jag kunde göra något för honom, jag förstår inte varför sådant här händer.