a razor in your head

jag är trött. det värker i kroppen. det värker i själen. jag vill ingenting.

mina föräldrar har åkt hem. tentan är avklarad. ingenting är bra ändå. i fredags spårade en grej ur mellan mig och mr silence. ingen stor grej alls, men sättet vi hanterade den på var mindre bra. riktigt jävla dålig. vi har aldrig bråkat med varandra, och det här var inte heller något bråk. men fel blev det. missförstånd på missförstånd byggde ännu fler missförstånd och plötsligt var vi två sårade själar som stod med ryggarna mot varandra och byggde varsitt staket. och tiden gick och hela natten gick och vi fick fan inte någon ordning på någonting.

och mina föräldrar skulle komma bara några timmar senare och ingen av oss hade sovit en blund, så han åkte hem till sig och jag fick ljuga ihop en historia om att han var tvungen att jobba. och sedan spelade jag glad och obekymrad dotter medan jag fantiserade om vassa saker att trasa sönder huden med. och jag är så bra på det att ni anar inte. jag har övat så mycket på det att ni anar inte. i hela mitt jävla liv har jag bitit ihop med ett leende och sagt Jag Mår Bra och jag är så övertygande att ni anar inte.


igår kväll fick jag ett sms där det stod jag saknar dig! lycka till imorgon, kram. och nu har jag skrivit tentan med tankarna på helt andra saker. en inte helt lyckad kombination. och jag har inte svarat på sms:et för jag orkar inte, för jag vet inte vad jag ska säga.

och hela jävla helgen har gått i flashbackarnas jävla tecken. ångest, det gör så ont att det känns som om någonting håller på att slitas sönder inuti. och jag kan låtsas vara så stark och oberörd, men den där trasiga fjortonåringen är inte längre bort än så här. och hur ska någon kunna tycka om henne när jag inte ens förmår att göra det själv, när jag helst av allt vill ta en kniv och skära bort henne ur mitt medvetande, skära bort henne ur mig själv.