konferensdans

I tvenne dagar har jag varit på verksamhetskonferens på något place som luktade blä men annars var väldigt fint och trevligt. Själva konferensandet gick ut på att vi skulle diskutera verksamhetsplan för det kommande året och våran lilla grupp är så rörande överens så det är larvigt. Resten av avdelningen är inte lika smidiga som vi, men det är ju en samling kufar och bessservissrar så vad är att vänta.

På kvällen visade dock kufarna och besservissrarna att de också kan parta. Vi hade någon form av "så ska det låta"liknande tävling med inhyrd trubadur och jag tog enormt mycket plats. Men jag tänker inte ha ångest för det för 1. jag var inte speciellt onykter, jag bara är sån, 2, jag tror mina arbetskompisar uppskattade mig, åtminstonne de äldre medelånders männen... Efter leken blev det lite konferensdans och ja, jag blev uppbjuden hela tiden.

Min mamma har alltid sagt att det är lätt att vara jämnställd när man är ung och söt. Jag drar säkert fördelar av det. Om inte annat för att jag blir ihågkommen lättare. Jag vet sen tidigt hur man hanskas med manliga tekniknerdar, jag är uppvuxen med sådana, men ibland blir jag lite beklämd av hur mycket uppmärksamhet man får bara för att man råkar vara kvinna med ett någorlunda fördelaktigt utseende.

På vår avdelning är vi ungefär 8 kvinnor (vi är ungefär 30 totalt) bland dem är väl 7 relativt "kvinnliga". Vi gillar att klä upp oss, har make- up och klackar mm. Den 8 kvinnan är egenligen ganska söt men är inte direkt mån om sitt utseende. Hon är högt ansedd, alltid med i snacket runt fikabordet, glad trevlig och käck. Men, igår på "konferensdansen" blev vi andra tjejer uppbjudna i ett mendans hon satt i ett hörn och såg ledsen ut. Ibland är mänskligheten fånig på så många olika sätt.