Dilemma

Jag är en förskräckligt normal person egentligen. Snäll, väluppfostrad och ordentlig. Jag gör som folk vill, försöker vara till lags, vara duktig och duga. Fast inte FÖR duktig, för det är inte heller bra.

När jag var liten fick jag höra att jag var annorlunda på massa sätt. Fel och konstig och sådär som jag tror varenda unge känner sej ibland. Lite lagom mobbad, som så många andra.

Jag tror det är det som gör att jag försöker så mycket att vara rätt, inte sticka ut, sticka upp eller göra nåt som får folk att sucka, skaka på huvudet, himla med ögonen och tänka "Gud vilken jobbig människa". Det är min mardröm.

Samtidigt har jag faktiskt en personlighet. En ganska vidlyftig sådan, som ofta blir alltför engagerad, pratar för mycket, har för bråttom, viftar för mycket på armarna. Jag hade nog passat bättre i en kultur där man skrattar högt, gråter floder och visar känslor lite mer än vad som är normalt i en liten svensk småstad.

Så igår gjorde jag det igen. På jobbet. Blev för engagerad, hojtade till om nåt och några kollegor tog illa vid sej för jag blev så "upprörd och aggressiv". Jag var inte arg! Jag var otålig för att dom inte fattade att min idé var bäst, och pratade lite för mycket.

Och så är jag där igen, 14 år igen. Fan, bortgjord! Ingen tycker om mej. Jag passar inte in, ingen vill leka med mej.

Och jag har så mycket liv i mej och jag vill kunna VISA det och ändå bli accepterad! Det finns massor av folk som är helknäppa och visst stör jag mej på vissa sidor hos dom ibland, men om jag tycker om dom står jag ut med det!

Jag skulle vilja att mina vänner, kollegor och andra medmänniskor kunde göra det med mej oxå! Acceptera mej, sucka över mej ibland, morra om det blir för illa, men tyck om mej för mina goda sidor och stå ut med att jag är den jag är!

Ska det vara så himla svårt? Ibland blir jag bara arg och struntar i vad folk tycker och dom kan dra åt h-e om dom är så dumma att dom inte gillar mej.

Men sen är den där ångesten tillbaka igen. Är jag tillräckligt bra, har jag gjort bort mej nu igen? Hur kan jag bli bättre, klokare, mer lagom?

När jag blir stor ska jag bli en gammal obstinat kärring! En sån där helgalen tant som alla stirrar på och jag ska gå där med högburet huvud och knallröd hatt och skita i vad folk tycker!