Jätteroligt att läsa! Väcker starka minnen fran da jag själv var pa baptistgudstjänst i Harlem pa början av 90-talet. Kände mig ocksa välkomnad och gick ocksa och at soul food efterat. En manlig gospelkvartett kom och sjöng vid vart bord...
Eller var det kanske tvärtom? Ja just det, jag lunchade i Harlem med min syster som da bodde nära Columbia University, och gospelsangarna och deras fruar uppmuntrade oss att komma till kvällens gudstjänst. Min syster kunde inte för hon skulle möta sin nya boyfriend (nu hennes man sen 15 ar tillbaka) men jag ville verkligen ga, sa jag gick pa bio för att bida tiden. Sag Aladdin av alla filmer (den hade just kommit ut). Minns hur jag satt där ensam i biomörkret och tänkte "Det här är helt surrealistiskt, jag sitter ensam pa en biograf i Harlem och ser pa tecknad film!"
När filmen var slut skyndade jag till kyrkan där gudstjänsten redan börjat. Tva av fruarna stod precis innanför dörren och väntade pa mig. De var sa glada att jag kom, jag kände mig mycket välkommen.
Sen minns jag framförallt känslan efterat da jag tagit adjö och vandrade helt ensam till tunnelbanan i den mörka, sena kvällen i Harlem… nog höll jag rätt hart i handväskan jag ocksa…
Skriv mera!!!
2008-10-16 10:06:37