The Big Apple

kallar dom den stora staden i väster. Fast varför? Hur som helst var jag där förra veckan och knaprade lite på skalet och det var rätt gott.

Eftersom jag inte hade tillgång till dator där, så tänkte jag dagboka lite om resan i efterskott.

Med bara någon veckas framförhållning lyckades jag röva med mej Bästisen, från man och massa barn. Nu skulle vi på äventyr minsann!

Efter sedvanligt köande och väntande och säkerhetskollande och mer köande kom vi äntligen fram. Mitt i natten, trötta och förvirrade hoppade vi in i första bästa shuttlebus som skulle åt rätt håll.

Chauffören var från Bahamas eller nåt sånt och hade förmodligen hittat sitt körkort i ett cornflakespaket. Herregud som han körde?! Och bilen STANK wunderbaum! Men han var mycket vänlig och pratglad. När vi lite finkänsligt kommenterade trafikkaoset sträckte han sej och hämtade upp en sliten bibel som han viftade med och hävdade att han med Guds beskydd skulle klara allt. Även omkörning på högersida med ett hjul på refugen. Jodå.

Gud var god mot oss och vi checkade in på hotellet. Surgubbe i receptionen, så mycket för den amerikanska servicen muttrade vi och släpade iväg väskorna till hissen. Vi bodde på 16:e våningen och det lät som biltutorna och sirenerna var precis utanför fönstret. Öronproppar var en god idé.

Fortsättning följer...