här har du min tisdag

Jag har egentligen mycket att göra men förkylningen som slog till i lördags förlamar mig. I går flängde jag på stan och gjorde ett fotojobb, sen kom jag hem och var alldeles svettig. I dag låg jag under dubbla täcken och frös en stund på förmiddagen. Jag borde ringa samtal men drar mig lite eftersom jag är hes och ljus i rösten på en gång, sprucken och lite målbrottsaktig.

Efter sängliggandet gick jag ut. På med stövlar och jacka och med kameran i näven gick jag ut i kohagen. De är lite skeptiska, men börjar vänja sig eftersom jag har börjat göra det till en vana att gå in till dem (nu när tjuren får gå i en egen fålla). Går jag mot dem springer de iväg, sitter jag stilla på en sten närmar de sig, går jag iväg från dem följer de efter, lite skumpande och nyfikna. Tills jag vänder mig om och glor på dem, då liksom tittar de upp i luften och låtsas som att de inte ALLS följer efter mig. Tokstollar.
Och att sitta där är så fridfullt och så skönt för en orolig själ.

Efter några telefonsamtal åkte jag och hämtade min barn, och jag vet, jag skämmer säkert bort dem, men ibland har jag inte alls lust att bara åka hem direkt efter dagis, hemhemhem, och börja med mat och allt annat tråk, så vi åkte tre mil bort till grannstaden och gick på vårt gamla favoritfik. Och här går man och säger CHOKLADBOLL som om det vore självklart men när man frågar tanten i kassan om innehållet hinner hon säga ordet NEGERBOLL tre gånger på två sekunder. Efteråt informerade jag barnen om att så får man inte säga.

Och sen skulle vi till apoteket så vi parkerade i stan och gick och tittade på kanalen och på apoteket fick vi lite akut låna deras personaltoa och sen var vi i en park där barnen medan jag pratade jobbsamtal i telefonen knäböjde och tillbad en stor staty. Det såg lite roligt ut. Sen åkte vi till leksaksaffären och strosade omkring ett tag och sen åkte vi hem och genom fönstret såg vi en dansande man, min, med förkläde på sig, kyckling i stekpannan och Grateful Dead på stereon.

Sen har jag eldat och burit in ved som en riktig kvinna och i morgon åker jag bort en sväng. Och så har jag nyss nattat min kålmask till fyraåringen som somnade med huvudet inborrat mot mig medan jag sjöng "vyssan lyll", helt enligt hans önskemål.