Det viktigaste först

Nu har det brakat loss igen med jobb, tusen tankar och fullt med saker i huvudet som snurrar runt och stressar mej. Måsten och borden och skullen, usch!

Egentligen ÄR det inte så mycket, jag blir bara hispig när jag känner att jag inte riktigt har koll på allt. Samtidigt blir livet väldigt torftigt om det inte innehåller mer än man kan ha i huvudet samtidigt. Och det krymper, huvudet alltså, så det blir färre saker hela tiden. Åldern eller stressmättnad?

Nåja, hur som helst så satte jag mej ner och gjorde en fin lista över vad som EGENTLIGEN är viktigt och vad jag egentligen vill göra i höst.

Det blev inte alls jobb, faktiskt. Det blev umgås med vänner, träna, göra roliga saker, tid att bara göra ingenting, kanske resa nånstans, gå hem i tid på kvällarna, unna mej mer, vara mer spontan, bjuda hem folk på middag, sjunga mer.

Nu gäller det bara att komma ihåg de här prioriteringarna och inte låta mej stressas och dränkas av jobbet. Det är så lätt hänt.